Tillbaks till vardagen i gen! Känns konstigt att vara hemma igen men ändå inte. Borta bra men hemma bäst! E kryper för fullt så det blir inte så mycket gjort här hemma. Det är inte bara det att hon kryper rundor utan hon ska ställa sig upp mot allt som kommer i hennes väg. Så det blir en del blåmärken om man säger så.
I går var vi bara hemma och tog det lugnt. Emilias farmor och mormor var på besök en stund. Emilia blev jätte glad när de kom. Kul och se att hon känner igen dem nu. Gud vad barn utvecklas fort! Från att inte kunna någonting till att kunna krypa, skratta och så småningom prata och klara sig själv! Det är fantastiskt att få vara med och se den utvecklingen! Jag är världens lyckligaste!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar