I dag har jag nästan slitit av mig allt mitt hår och räknat till 100 si sådär 10 000 gånger!!! Gud vad en 2,5 åring kan göra en galen! I dag har det varit frukansvärt! Emilia har varit trotsig en period nu men i dag tog det priset! Hon ville inte byta blöja, inte klä på sig, inte äta osv! Så varje sak man skulle göra blev en kamp! Sen skriker och och gormar hon så fort hon inte får som hon vill! Sen ovanpå detta så hittar hon på bus hela tiden! Till och med när hon tex vill ha mjölk så måste hon gnälla fram det eller skrika om det inte går tillräckligt fort! Puh!!!!
Har tappat räkningen på hur många gånger hon åkt in på sitt rum idag! Man skulle behövt en manual för hur man ska hantera varje situation! Men jag tor på att vara konsekvent och stå på sig i den mån man orkar! Inte alltid det lättaste men jag kämpar på!
Inte lätt det här med barnuppfostran! Brukar funka att ta in henne en gång på sitt rum när hon gjort något fel men i dag tog det minst 2-3 gånger och ibland fler innan hon gav sig! Hon är envis som en väggalus så jag kämpar med att vara ännu mer envis! Usch vad man känner sig som en dålig mamma när man måste skälla och tillrättavisa hela tiden, men jag hoppas jag gör henne en tjänst genom att stå på mig och visa vad som är rätt och fel! Jag vill ju inte att hon ska bli en bortskämd "unge" som ingen tycker om! Emilia är ju en fantastiskt liten flicka som har många fina egenskaper! Hon är ett riktigt litet charmtroll när hon lägger den sidan till! Gud vad jag älskar dig mitt lilla troll och det är väl tur ;)
Någon som känner igen detta och/eller har bra tips på hur man hanterar det?!!!!
Hoppas på att det blir en bättre dag i morgon =)
Kram
Halloj på dig!
SvaraRaderaKänner så igen mig. Moa är precis lika dann. Allt ska gnällas fram och inget passar. Förbannad blir hon med när hon inte får som hon vill och nu har hon kommit på att man kan gå in på sitt rum och smälla igen dörren när man är sur. Gissa om det blir ett antal dörrsmällar under en dag. Men vad ska man göra. Det är en fas och vi måste stå på oss och inte ge med sig fast att man känner sig som en dålig förälder. Man får se det så att dom kommer att tacka en senare. Ha det gött.
Kramar Jenny S
Det är jättebra Louise att du sätter gränser. Hennes mor var också envis. Om du inte gör det blir det bara värre och du får en odräglig unge Kram Mamma
SvaraRaderaSkönt o höra att man inte är ensam ;) känns lite lättare då! Jag väntar bara på att hon ska börja smälla i dörren hihihi!!
SvaraRaderaMamma: Hihihi då är det inte så konstigt kanske ;) Hoppas jag lyckas lika bra med Emilia som du gjorde med mig ;)
Kram